Ratbasket

Idag är en sån där dag då jag seriöst hatar mitt liv. Liksom vad går ens livet ut på? Att dö. Vad vi egentligen gör under våran livstid spelar tillslut ingen som helst roll .. Kanske för andra men inte för mig för jag är ju död?

Idag blev jag åter igen påmind om varför jag Hatar honom. På något sätt så lyckad jag alltid glömma varför, men det gör inget för han är så himla duktig på att påminna mig. Funderar ibland på om det finns någon överhuvudtaget som har ett liknande sätt att tänka på? Eller ska man helt enkelt vara känslokall mot allt och alla? Vem vet.
Så himla dumt. Jag viste ju att jag skulle ångra mig men tänkte ändå att det kanske skulle bli något bra av det för han kanske hade ändrat sig och i början verkade det som de med, men som vanligt tar det inte lång tid innan han blir den där andra personen.. Fattar inte ens att jag kunnat förlåta gång på gång. Önksar att du aldrig kommit in i mitt liv.

Så är det så med bara mig eller med tjejer i allmänhet eller även killar? Att vi aldrig sluta hoppas. Kanske är en människo grej? Jag kan vara nere i botten sen smyger en sån där känsla fram att kanske KANSKE är det inte riktigt så illa som det verkar? Så börjar man tänka igenom allt riktitgt noggrant ord för ord mening för mening och så samlar man ihop alla dom bra sakerna som sas, dom som kan betyda någonting annat och helt plöstligt så är allt förlorat. Du är tillbaka på ruta ett med hopp om att det är annorlunda, om att en dag kommer hans underbara RIKTIGA jag (som egentligen inte finns) komma fram och idag va bara en dålig dag. Jahopp, då är det bara till att vänta tills nästa gång då allt går åt h*lvete och man önskar att man hade lärt sig första gången.. Inse fakta helt enkelt, han fanns aldrig där och kommer heller aldrig göra det för att han helt enkelt inte bryr sig.